Från receptionen till arbetsplatser och mötesrum – den smarta byggnaden är även en multifunktionell byggnad. För sina hyresgäster men även för andra. 
Smarta byggnader innebär en helt ny möjlighet att kunna observera och experimentera för yrkesmässiga användningar och nya livsstilar. Digitala verktyg och data gör att man kan övervaka, mäta och analysera beteenden och arbetsrutiner hos de som använder byggnaderna, både i realtid och över längre tid.
“Aldrig tidigare har fastighetsaktörer haft tillgång till en så hög informationsnivå för att kunna ta fram ett tjänsteerbjudande som uppfyller alltmer komplexa ändamål och behov då dessa blir mer och mer krävande vad gäller flexibilitet”, säger Philippe Conus, chef för Building Solutions och innovationschef på VINCI Energies.
Flexibilitet, skalbarhet och modularitet ligger till grund för hela innovationsprocessen inom fastighetssektorn. Processen är inte riskfri. Sektorns betydande omfattning gör att utmaningarna och investeringarna blir omfattande och varje ”tjuvstart” kan få skadliga konsekvenser inom ekonomiska och miljömässiga aspekter.
”Arbetssätt förändras, och så även användningsområden, och smarta byggnader måste följa med i denna omställning. Men detta måste utformas på ett enkelt sätt.”
Innovationens första fiende, är alltså troligtvis innovationen i sig. Då hela samhället uttrycker ett brådskande behov av digital måttfullhet ska man se upp för frestelsen att låta sig lockas av en hyperteknisk vision för digital omvandling. Begreppen modularitet, skalbarhet och flexibilitet måste förbli lika praktiska för sina ändamål som begripliga för den ömsesidiga förståelsen.
”Arbetssätt förändras, och så även användningsområden, och smarta byggnader måste följa med i denna omställning. Men detta måste utformas på ett enkelt sätt”, påpekar Emmanuel Prod’homme, projektchef på VINCI Energies och ansvarig för uppförandet av Archipel, VINCI-koncernens nya huvudkontor.
Det blir ingen interoperabilitet mellan system och ingen skalbarhet hos utrustningen om dessa inte kan användas på ett smidigt sätt. Även om den smarta byggnaden är modulär – framför allt modulär! – är den först och främst avsedd för de som ”lever” i den. Och det gäller alla utrymmen, från ingången till byggnaden till mötesrum och arbetsplatser.
Det börjar faktiskt med receptionen. En plats som på grund av modularitet inte längre är avsedd endast för besökare utan som används för en mängd olika ändamål, som till exempel att medarbetare i ett företag som finns i byggnaden kan mötas där för en informell träff.
Arbetsplatserna måste å sin sida kunna erbjuda en smidig kombination av öppenhet och personlig anpassning. ”Vi måste arbeta smart med skiljeväggarna, deras antal, form och material, genom att satsa på närvarosensorer och analys av beläggningsdata för att kunna förutse behoven i utrymmesplaneringen samtidigt som vi utformar transparenta anpassningar för användarna”, betonar Emmanuel Prod’homme.
Utformningen av arbetsplatserna måste också innefatta en ny aspekt, nämligen hygien. Reglerna för fysiskt avstånd tillämpas nu i alla offentliga miljöer. Fristående arbetsstationer kommer att föredras framför bord med fyra eller sex platser.
När det gäller mötesrum som är utrustade med webbkonferenssystem eller pekskärmar för att tillgodose en rad olika behov måste de ha flyttbara skiljeväggar så att utrymmet kan utvidgas eller minskas beroende på antalet deltagare. Även här, konstaterar Emmanuel Prod’homme, är användarvänligheten avgörande: ”Erfarenheten visar till exempel att en automatiskt flyttbar skiljevägg kommer att användas mycket mer än en skiljevägg som flyttas manuellt.”
Idag handlar modularitet i smarta byggnader mer om tillämpningen av multifunktioner än om att omvandla själva strukturen (förutom vad gäller arbetsplatserna där man använder sig av flyttbara skiljeväggar och omflyttning av arbetsstationer och utrustning). Men nästa steg i smarta byggnader kan mycket väl vara ”hård” modularitet, det vill säga själva byggnadens modularitet (se rutan).
”Mötet mellan de verksamheter som finns i byggnaden och allmänheten blir inte bara möjligt utan kännetecknande för en byggnad som lever upp till de krav som ställs för urbana miljöer och som i sin utformning öppnar upp mot staden och dess gator, butiker och kollektivtrafik”, betonar Philippe Conus.
Archipel-projektet i Nanterre, som kommer att stå klart för inflyttning och för besökare 2021, utgörs således av ett större fastighetskomplex bestående av kontorsbyggnader (74 000 m²), 90 terrasser (som kan användas för att äta, träffas, arbeta och vila), ett hotell och butiker (1 500 m²). Fastighetskomplexet är utformat som en serie sammankopplade öar som är ömsesidigt beroende av varandra genom gångbroar, och ansluter direkt till den omgivande staden och dess infrastruktur. Ett modulärt fastighetskomplex i en alltmer mobil och anpassningsbar stad.
17/12/2020
