Drönare som kartlägger vägar och nätverk, uppkopplade sensorer som i varje ögonblick tar pulsen på allt som rör sig och utbyts i stadsnätet, AI och « digitala tvillingar » som identifierar svagheter och optimala regleringar… Teknisk innovation gör det möjligt att sköta våra städers komplexa metabolism och att förebygga kriser. Men vi måste vara försiktiga: innovativ teknik kan också förvandlas till en akilleshäl för smarta städer. Mikhail Chester, professor på universitetet i Arizona och direktör på Centre Metis för infrastruktur och hållbar teknik förklarar.
Huvuddelen av städers infrastruktur, och då särskilt i utvecklade länder, byggdes för flera årtionden sedan, ibland ännu längre tillbaka. Det är ofta svårt att omvandla den eller att ersätta vissa delar av den därför att den är tätt sammankopplad med städers övriga bebyggelse. Kan man säga att infrastrukturer är städers « långsamma del », i synnerhet när städer snabbt måste anpassas till nya demografiska och klimatrelaterade villkor?
Mikhail Chester : Ja, det stämmer. De äldsta städerna står framför helt andra utmaningar än de nyaste städerna. Städers infrastruktur har traditionellt sett varit rigida. De har skapats i långsiktigt syfte enligt just långsiktigt konsekventa miljö- och klimatrelaterade samt socioekonomiska teorier.
Men infrastrukturen har ofta sitt ursprung hos institutioner som organiseras kring standardpraxis och de brukar prioritera politiska och ekonomiska val som bibehåller statu quo. Det är en utmaning att göra ett fysiskt system smidigare och mer flexibelt. Det är en helt annan utmaning att göra institutioner och politiska och finansiella mekanismer smidigare och mer flexibla.
Uppkopplade sensorer och den big data som de producerar, IT-modellerna och optimeringsalgoritmer… den digitala tekniken tar allt större plats i infrastrukturförvaltares och dess parters dagliga verksamhet. Det här digitala lagret lägger sig ovan infrastrukturens fysiska lager (som ofta är nergrävda). Men dess livscykel (livslängd, underhållsrytm) är betydligt kortare och den digitala världen utvecklas löpande. Kan det förkorta infrastrukturers livslängd?
Mikhail Chester : Det stämmer att den digitala tekniken och infrastrukturers fysiska dimension ramas in av olika tidsperspektiv. Frågan om hur dessa perspektiv kan samverka på ett « bra » sätt är öppen– mitt team och jag arbetar med just detta.
Det som är säkert är att vi använder allt mer informations- och kommunikationsteknik och att det skapar hittills oanade möjligheter. Och faktum är att vi kräver av « intelligent teknik » att utvecklas snabbt. Så till den grad att tekniken allt snabbare blir en del av den fysiska infrastrukturen och därför måste vi bedöma hur mycket de fysiska systemen måste utvecklas.
Trots detta är våra fysiska system samtidigt så storskaliga, så rigida och enorma att det inte är särskilt sannolikt att infrastrukturen kommer att förändras på ett djupt och snabbt sätt. Jag tänker att i praktiken kommer vi allt mer att bevittna att infrastrukturen blir allt mer komplex därför att de fysiska « low tech »-systemen med lång livslängd måste samverka på ett hållbart sätt med högteknologiska system med kort livslängd.
Övervakning på distans, AI-genererade rekommendationer… Att digital teknik allt mer används inom underhållsyrken kan skapa större avstånd mellan människan och infrastrukturers konkreta verklighet. Kan inte det leda till att infrastrukturen blir allt mindre synlig och att man förlorar kännedom om lokala förhållanden?
Mikhail Chester : Jag tror att utmaningarna med skapandet och förvaltningen av infrastrukturer handlar mindre om kompetens kring digital teknik och mer om hur behov ska tillfredsställas.
Idag måste vi implementera system i allt mer otrygga miljöer under tillsyn av diverse berörda parter som kan ha väldigt olika förväntningar gentemot infrastrukturen.
I praktiken är det bara att konstatera att vi fortsätter att fokusera utbildningar på möjligheterna att optimera de installerade systemens drift. Samtidigt blir systemen som ska förvaltas allt mer komplexa och vår kapacitet att förstå hur de fungerar när det blir problem minskar. Den digitala tekniken bidrar faktiskt till detta. Å ena sidan får vi information från sensorer och big data. Å andra sidan är det samma teknik som gör systemen allt mer komplexa och leder till ny utsatthet, inte minst i frågan om cybersäkerhet.
Un article de notre partenaire Usbek & Rica
10/07/2019
