Det finns tre sätt för ett land att mäta utsläppen av växthusgaser. För ett företag i Frankrike gäller, som referens för bedömning av växthusgasutsläppen, det franska energisparorganet ADEME.
9 ton koldioxidekvivalenter per person och år, det var fransmännens koldioxidavtryck 2019 (senaste året för beräkning före Covid-19), enligt uppgifter från de franska myndigheterna, vilka samlats in av MyCO2.fr.
Koldioxidavtrycket motsvarar den mängd växthusgaser som orsakas av ett lands eller ett företags efterfrågan, oavsett om dessa varor eller tjänster producerats inom landet eller importerats. Det möjliggör en uppskattning av klimatbelastningen till följd av den inhemska efterfrågan oavsett det geografiska ursprunget för de konsumerade produkterna.
Hur beräknas den?
Tre typer av mätningar för ett land
För ett land finns det tre sätt att mäta utsläppen av växthusgaser – det territoriella klimatavtrycket beräknar utsläppen av växthusgaser inom ett lands gränser, (1)konsumtionsavtrycket visar resultatet av den slutliga användningen av varor och tjänster, (2)utvinningsavtrycket kommer från fossil energi som utvinns i landet (3).
De tre mätningstyperna adderas inte ihop utan kompletterar varandra. Genom denna modell, vilken nu är en standard i samtliga akademiska publikationer i ämnet, uppmättes Frankrikes territoriella klimatavtryck 2019, med alla växthusgasutsläpp inbegripna, till 6,5 ton koldioxidekvivalenter per capita, med ett utvinningsavtryck på 0,03 ton och ett konsumtionsavtryck på 9 ton.
Koldioxidavtrycket motsvarar den mängd växthusgaser vilka orsakas av ett lands eller en verksamhets efterfrågan
För vägledning av klimatpolitiken är nationella bedömningar vilka rapporterar in samtliga territoriella utsläpp fortfarande det primära verktyget. Däremot återger den nationella bedömningen inte hela sanningen om ett lands utsläpp. Mätningen behöver kompletteras med de andra två mätverktygen – konsumtionsavtryck och utvinningsavtryck.
I länderna inom EU gör konsumtionsavtrycket det möjligt att övervaka riskerna för “koldioxidläckage” som kan bli följden av att åtgärderna påskyndas för att minska territoriella utsläpp.
För att undvika denna typ av partiskhet arbetar EU-kommissionen med två viktiga instrument – dels en mekanism som ger lika villkor för både europeiska producenter vilka betalar koldioxidkvoter CO2 och importörer som är undantagna från dem, dels en förstärkning av reglerna om importerad avskogning.
Balansen för växthusgaser – referensen för företagen
För företag är referensen i Frankrike rapporten om Balansen för växthusgasutsläppen (BEGES) av ADEME (Franska miljö- och energibesparingsinstitutet). Det handlar om en bedömning av mängden växthusgaser som släpps ut (eller fångas upp) i atmosfären under ett år av en organisations verksamhet.
Bedömningen är obligatorisk sedan lagen om energieffektivitet (ENE) trädde i kraft 2010 för företag med mer än 500 anställda (exempelvis VINCI-koncernen), samhällen med mer än 50 000 invånare och offentliga verksamheter med mer än 250 anställda.
Oavsett om man berörs av förordningen eller inte och oavsett inom vilken sektor verksamheten utförs, rekommenderas det att göra en utvärdering av växthusgasutsläppen, vilket utgör det första steget för att utveckla en strategi för låga koldioxidutsläpp. Exempelvis inom byggnadssektorn, som är en av de branscher som släpper ut mest CO2.
För att kunna utföra sin bedömning av växthusgasutsläppen är det nödvändigt att definiera huvudstadierna. Detta börjar med de faktorer som ska beaktas: organisatorisk omfattning (definiera platser, faciliteter och kompetenser vilka ska beaktas i bedömningen) samt operativt omfattning (definiera utsläppskällorna. Omfattning 1, 2 och 3) – utsläppsposter enligt varje kategori 1, 2 och 3 och slutligen de uppgifter som ska användas internt och externt.
Efter att ha förberett detta arbete kan verksamheten beräkna sina växthusgasutsläpp. Det är en i hög grad teknisk del vilken kan utföras internt eller med stöd av en extern tjänsteleverantör. När bedömningen är klar är det viktigt att presentera den för beslutsfattarna inom verksamheten så att de kan utvärdera miljö- och energifrågorna i sin organisation.
Det är sedan möjligt att gå vidare till nästa steg och tillsammans med företagets anställda och intressenter ta fram en handlingsplan för att minska sina utsläpp. Det sista steget består i att publicera sin bedömning, ett sätt att offentliggöra dess tillvägagångssätt och sitt bidrag till kampen mot klimatförändringarna och främja sin miljöstrategi.
1) Ett lands territoriella klimatavtryck baseras på en nationell bedömning av utsläppen av växthusgaser. Varje land ska lämna in en bedömning till sekretariatet för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, vars riktlinjer har definierats av experter inom Förenta Nationernas klimatpanel (IPCC). I Frankrike utförs den nationella bedömningen av det tekniska centrumet för luftföroreningar (Citepa).
2) Konsumtionsavtrycket beräknas utifrån databaser såsom ADEME i Frankrike.
3) Utvinningsavtrycket beräknades 2019 i rapporten “Production Gap” från FN:s miljöprogram (UNEP).
12/04/2022
