Det franska vårdssystemet kan inte längre undvika att omstrukturera sin organisation med tanke dels på användarna som vill ha mer autonomi och uppföljning och statliga myndigheter som vill vara mer effektiva överlag. Detta leder till att konfigureringen av sjukhus och dess roll måste utvecklas på ett betydande sätt.
Idag är man överens om diagnosen. Det franska vårdssystemet står nu framför kolossala utmaningar som till exempel den åldrande befolkningen och dess direkta konsekvenser: ökning av kroniskt sjuka och patienter som lider av flera sjukdomar. Hittills oanade frågor som ifrågasätter de organisationer som finns.
Sjukhus var från början i centrum av systemet och det var en « stor källa till framgång under det förra seklet. Men modellen utformades 1958 och den har snabbt visat sig vara inkapabel att på ett effektivt och stabilt sätt leva upp till användarnas framtida förväntningar samt till vårdssystemets nya ekonomiska begränsningar », sammanfattar Loïc Chabanier, partner för IT-projekt och -strategi på byrån EY.
Omstruktureringen av sjukhus har också ofta återkommit i innehållsförteckningen för strategiska program som offentliga myndigheter publicerat under de senaste åren. Och det är återigen något som står i centrum för planen « Min hälsa 2022 », som lanserades i november 2018 och som man öronmärkt en budget på 3,4 miljarder till.
« Ett av målen är att sjukhuset ska spela en mindre roll i hur vi vänder oss till vården », förklarar Élisabeth Hachmanian, ansvarig partner för Consulting om den offentliga sektorn och hälsa på byrån PwC. « Sjukhuset, som var ledande i systemet, måste bli en del av kedjan med ett tydligt skift i ökad kompetens, d.v.s ökad medicinsk kompetens, med tanke på hur avancerad artificiell intelligens-teknik har blivit. »
Mot ett bättre samarbete
På så sätt kommer sjukhus att bli så kallade « nav » som byggs upp kring en inrättning som har allt mer specifik expertis – själva sjukhuset – som kräver anpassad och högteknologisk utrustning, samt ett nät av närliggande tjänster som kan ge första hjälpen, förebyggande vård, rehabilitering och samordning, och dessa tjänster är sedan kopplade till läkare inom öppen vården, sjuksystrar och annan vårdpersonal, sociala och hälsorelaterade myndigheter, hela vägen fram till laboratorium och apotek.
« Sjukhus kommer att behöva förlita sig på olika vårdsaktörer lokalt, fortsätter Loïc Chabanier. Den logiska konkurrensen mellan inrättningar eller med öppen vården är över. Numera kräver förståelsen för bakgrund och gradvis behandling bättre samordning mellan inrättningarna och en närmare kontakt mellan den offentliga sektorn, den privata sektorn och det medicinska och sociala samarbetet. »
Målet är att förbättra skapandet av personanpassad vård som är förebyggande och förutseende, bland annat via utvecklingen av vård per distans, att förbättra vårdscykeln och skapa villkor som kontrollerar vårdkostnader, bland annat tack vare att tidslängden då man är inlagd på sjukhus minskar.
Utvecklingen av öppen vård anses vara en oerhört viktig ekonomisk fråga för att vårdssystemet ska bli effektivt och det har de facto lagts fram som en nationell prioritering för offentliga myndigheter. Idag utförs 52% av operationerna på det sättet och målet är att det ska vara 66% år 2020.
Dela uppgifter på ett säkert sätt
Men den dubbla logiken med raserade väggar och en vårdkedja kräver att alla aktörer inom systemet kan kommunicera via gemensamma plattformar där de kan utbyta uppgifter på ett säkert och tillförlitligt sätt. Den påskyndade digitala omvandlingen inom vårdinrättningar och de förstärkta kraven på strukturering och datahantering ligger i centrum för programmet « HOP’EN », som är den nya franska nationella 5-års färdkartan för IT-systemen på sjukhus (2018-2022).
« Hur ett sjukhus fingerar och organiseras och leds är mycket mer komplicerat än på ett företag. »
Sjukhus är en plats om är väl anpassad till experiment med högteknologisk utrustning, från robotar till algoritmer. Även om de i första hand ses som hävstångar för att uppmuntra vårdkedjor och förbättra förvaltningen av vårdinrättningar, leder också den digitala utvecklingen och artificiell intelligens till frågor kring människans roll i vården och dess uppföljning.
« Hur ett sjukhus fungerar och organiseras och leds är mycket mer komplicerat än på ett företag », understryker Élisabeth Hachmanian. « Det är en plats som sätter samhället, politiker, kulturer och komplexa organisationer på sin spets. Och allt detta för patientens bästa. »
