Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) ger svar på denna fråga i sin senaste rapport med titeln Perspectives de l’emploi de l’OCDE 2024: Transition vers la neutralité carbone et marché du travail eller översatt OECD:s sysselsättningsprognos 2024: Övergång till koldioxidneutralitet och arbetsmarknaden. Enligt rapporten förväntas klimatomställningen orsaka betydande långsiktiga omvälvningar på arbetsmarknaden. Andrea Bassanini, som är senior ekonom på OECD och redaktör för rapporten förklarar.
Vilka branscher kommer att påverkas mest av övergången till koldioxidneutralitet?
Andrea Bassanini. Utifrån målet om netto nollutsläpp till år 2050 är flera sektorer med höga utsläpp av växthusgaser fortfarande långt ifrån att uppfylla det. T ex jordbruk och i synnerhet boskapsuppfödning.
Även verksamheter som är starkt beroende av produktion och förbrukning av fossila bränslen är naturligtvis också berörda i första hand. Den tunga industrin, i synnerhet stålindustrin, kemi, papper och massa, osv. är den mest berörda. För denna bransch förutser alla modeller, om de planerade handlingsplanerna för klimatet följs, en minskning av antalet arbetstillfällen med i genomsnitt cirka 14 procent fram till 2030.
Men de ”gröna” alternativen och lösningarna för energitillförseln till den tunga industrin – såsom omvandling av rörledningar, dvs. gasledningar och oljeledningar, till transport av grön energi såsom t.ex. väte, eller utveckling av små modulära kärnreaktorer – är inte möjliga på medellång sikt eller till och med svåra att tillämpa beroende på produktionsanläggningarnas placering.
Vilka andra branscher är i fokus?
A.B. Transporterna påverkas. Om målet för nettonollutsläpp senast 2050 uppnås, löper flyg- och sjöfartsbranscherna stor risk att drabbas av stora nedskärningar i sysselsättningen, eftersom de lösningar som behövs för de nödvändiga tekniska framsteg som behövs för att uppnå koldioxidneutralitet har hitintills inte varit realistiska.
Framför allt när det gäller bilen leder elektrifieringen av vagnparken till en minskning av arbetskraftsbehovet, då produktionsprocessen för en elmotor kräver färre arbetssteg än för en förbränningsmotor
Å andra sidan förväntas arbetskraftsbehovet inom andra verksamheter som släpper ut mycket koldioxid, som byggbranschen eller återvinning, inte minska, för behovet av infrastruktur och återvinning av avfall kommer bara att öka.
Hur stor andel av arbetskraften är idag anställd i branscher med höga utsläpp av växthusgaser?
A.B. De branscher som har störst inverkan, den tunga industrin, bygg-, transport-, brytnings- och utvinningsindustrin och jordbruket, som tillsammans står för 90 procent av växthusgasutsläppen, sysselsätter bara 7 procent av arbetskraften.
De sociala effekterna kan tyckas vara minimala. Men problemet är att dessa effekter är koncentrerade till några få sektorer och endast till några regioner, t ex Schlesien i Polen eller de gamla industriregionerna i USA. Kostnaden för denna minskning av antalet arbetstillfällen är faktiskt mycket hög. När en hel bransch försvinner är det svårt att överföra alla berörda arbetstillfällen till någon annan verksamhet. På samma sätt måste de anställda inom dessa branscher, som ofta är medlemmar i fackföreningar och är ganska välbetalda, nöja sig med lägre löner för befattningar på samma kvalifikationsnivå efter att de har sagts upp.
Omvänt kommer de som är verksamma inom yrken som efterfrågas vid den ekologiska omställningen, vilka utgör 20 procent av den sammanlagda sysselsättningen, såsom ingenjörer som specialiserat sig på förnybar energi, experter på logistik eller på återställning av skogar, men också byggnadsarbeten och hantering av energidistribution, bara åtnjuta de positiva effekterna av denna ekologiska förändring, för effekterna i form av anställningar kommer att spridas ut på ett större antal branscher och yrken.
De arbetstillfällen som den ekologiska omställningen skapar utgör 20 procent av den sammanlagda sysselsättningen.
Hur kan handlingsplaner för övergång och omskolning mildra chocken för de anställda i de branscher som drabbas mest av den ekologiska omställningen?
A.B. Dessa handlingsplaner spelar en väsentlig roll. För kvalificerade personer är det viktigt att stödja dem för att hjälpa dem att hitta de yrken där de kan fortsätta sina karriärer. Men fortfarande är det alltför få aktörer, såväl offentliga som privata, som förutser effekterna av de handlingsplaner som införts för att uppnå koldioxidneutralitet och förbereda omskolning av personalen
För okvalificerade medarbetare är uppgiften ännu större, eftersom särskilda utbildningsprogram måste planeras. Men i många länder leds utbildningarna av ofta arbetsmarknadsdepartementet medan miljödepartementet bestämmer handlingsplanerna för den ekologiska omställningen. Samordningen mellan dessa departement är ofta otillräcklig.
Vilken roll bör de offentliga myndigheterna ha, när det gäller omskolning?
A.B. Det borde finnas flera incitament. Det kan t ex finnas finansiella stödsystem för att kompensera för inkomstförlusten, som följer en omskolning i samband med den ekologiska omställningen, vilket USA genomförde med RTAA (Reemployment Trade Adjustment Assistance), som togs fram 1962 och sedan återinfördes 2009 för att dämpa globaliseringens skadeverkningar.
Den amerikanska erfarenheten har visat att kostnaden för dessa åtgärder snabbt kompenserades av minskningen av arbetslöshetsunderstöd, minskningen av investeringar i socialt stöd och ökningen av skatteintäkter. Denna typ av hjälp måste naturligtvis vara tidsbegränsad, företagen måste sedan ta över genom att höja lönerna för sina nyanställda medarbetare.
Tycker du att myndigheterna i de olika länderna är tillräckligt förberedda för denna genomgripande förändring av arbetsmarknaden?
A.B. De har alla medel för att mildra effekterna av denna förändring. De känner till de handlingsplaner som införts av de offentliga myndigheterna och därmed också de åtgärder som måste vidtas för att uppnå de mål som fastställs i dessa handlingsplaner. Men detta kräver stora investeringar. Och det som vi bestämmer idag kommer bara att få effekt om tio till femton år. Det är en mycket lång tid i politiken. Kostnaden för att försumma åtgärder mot klimatförändringarna är dock enorm och till och med oöverstiglig på lång sikt. Ur rent ekonomisk och finansiell synvinkel skulle det vara mycket mer lönsamt att låna pengar, till exempel för att finansiera denna insats för ekologisk omvandling.
15/03/2025
