Covid-19-pandemin har kastat om prioriteringarna. Kampen mot klimatuppvärmningen verkar inte längre vara högst på agendan, och därmed inte heller den Europeiska unionens mål att minska växthusgasutsläppen med 55 procent före 2030 samt att bli kolneutrala före 2050.
Men den globala krisen som tvingat nästan hälften av mänskligheten att leva isolerat under perioder har också visat vilken särskilt problematisk miljöpåverkan transportsektorn har.
Och speciellt transportsektorn spelar en viktig roll inom industrin, som är en av de branscher som ansvarar för mest växthusgasutsläpp. Industrin behöver därför mer än någonsin tidigare påskynda den egna omställningen. Den globala pandemin kan också ha lyft fram vikten av nya eller hittills åsidosatta lösningar som till exempel att flytta hem produktionen, arbeta hemifrån och den cirkulära ekonomin.
För att vara en del av lösningen istället för problemet har industrin satt upp flera mål: minska de egna utsläppen, skapa grönare produkter och utveckla produktionsmodellerna.
- I förhållande till växthusgasutsläppen kan industrin optimera energieffektiviteten och använda sig av förnyelsebar energi. Branschen kan lagra och återanvända koldioxiden som den släpper ut. Industrisektorn kan också göra produktionscykler mer ekoeffektiva, genom att till exempel använda material med lågt kolavtryck.
Detta innebär bland annat att använda den energi som idag går förlorad, genom att till exempel återanvända varmvatten istället för att släppa ut det och skapa obalans i ekosystemet. Det går också att återanvända komponenter, verktyg och tekniska pusselbitar när nya produktionskedjor sätts samman.
”Det är dags att gå från återvinning till återanvändning, då det minskar kolavtrycket mer.”
Det är dags att gå från återvinning till återanvändning då det minskar kolavtrycket mer. Det är ett tillvägagångssätt som innebär att färre länder blir beroende av varandra, förhindrar riskerna med avbrott i leverantörskedjan och i slutändan förbättrar produktionssystemens motståndskraft.
- Gällande tillverkning av mer ekokompatibla produkter är möjligheterna många: från byggmaterialtillverkning som presterar bättre energimässigt till utformningen av elfordon vars komponenter till viss del kan återanvändas. Men också inom flygindustrin, där användandet av lättare material minskar energiförbrukningen eller där inkluderingen av miniatyrelektronik kan optimera användandet av en maskin eller produkt.
- Inom utveckling av produktionsmodeller finns två huvudspår att välja för industrin. Det första handlar om att utveckla produktionsenheter som är mer flexibla, mer självständiga och mer lokala. Effekten blir då omedelbar i förhållande till kolavtrycket genererat av transporten, både för individer och för godsen. Automatisering och artificiell intelligens möjliggör idag den typen av omlokalisering.
Under Covid-19-krisen var det en stor mängd människor som arbetade hemifrån och bevisade hur effektivt det kan vara, något som kan bli en verklig möjlighet för industrin. Både genom att organisationen måste anpassa sig (automatisering och smarta kontroll- och övervakningssystem), men också genom att det bidrar till att minska kolavtrycket eftersom personalen inte behöver ta sig till arbetet.
Det andra tillvägagångssättet handlar mer om att koppla industrin till sitt rätta ekosystem genom att knyta positiva band utöver själva produktionen. Till exempel genom att använda industriella byggnader till jordbruksaktiviteter och därmed öka möjligheterna att köpa närodlat. Men det går också att använda den koldioxid som industrin genererar för att exempelvis producera alger och spirulina för läkemedels- och sminkbranschen, samt att omvandla cementerade områden till värmeproduktionsområden.
Att se till att industrin inte bara är en del av problemet utan också en del av lösningen för både hemflytt av produktion och klimatförändringar kräver först och främst att man sätter sig ner och funderar. Då kan man snabbt konstatera att det finns fler och enklare vägar att prova än vad man hade kunnat tänka sig.
14/09/2020
